med hela huvudet tapetserat av ouppfyllda drömmar

några glimtar från helgen vecka fyra

2012-01-30T23:00:00.004+01:00

Jag har ätit sushi, fredagsmyst hos familjen Roos, tittat på film, druckit vin, hängt med min familj, spelat spel med min systerdotter, druckit kaffe, klappat min katt, smakat flygande tefat för första gången sedan nittiotalet, fått syn på en mycket vacker man och känt det där pirret i bröstkorgen för första gången på väldigt, väldigt länge.

Och nu längtar jag efter helg igen.

men tack gode gud för att det är fredag!

2012-01-27T16:10:00.000+01:00

*älskar den här videon*

och ja, jag hatar verkligen ordet tuttchock

2012-01-27T15:26:00.034+01:00

Jag började den här fredagen med att RASA. Jag läste nämligen Markus Larssons recension av Lana Del Reys skiva, som han kallar för flickpop. Jag visste inte att det finns en genre som heter flickpop? Jag undrar vad det är för skillnad på flickpop och pop? Markus Larsson passar också på att recensera Lana Del Reys utseende; "Och i dag är läpparna så stora att de skulle behöva en egen advokat". Alltså... WTF?! Det här fick mig att tänka på en annan recension, den där när Jens Ganman recenserade Liv Strömquists bok OCH utseende. "Men när hon ska posera för det obligatoriska författarporträttet på bokens ”inner sleeve” så finns också det obligatoriska kåtsuget i blicken där. Liv vill vara snygg, även hon." Jag förstår inte hur Jens Ganman kan få behålla sitt jobb som journalist och recensent.

Jag kom dessutom att tänka på Chics tuttchock. Chic är ju inte tidningen som är direkt känd för sin sunda kvinnosyn, men jag blev förvånad över hur illa dold den sunkiga kvinnosynen var den här gången. Chic blev så chockade av att se några djupa urringningar på Guldbaggegalan att de bad sina läsare rösta på vilken tuttchock som var "värst". Nej Charlotte, det är inte vitsigt att be sina läsare betygsätta kända kvinnors tuttar, det är äckligt.

Varför detta ständiga behov av att prata om kroppar? Att förminska kvinnor och reducera dem till en kropp? Jag är så trött på att alltid behöva tänka på min kropp, på hur den ser ut och på hur den BORDE se ut. Men det går ju inte att smita, jag blir påmind varje gång jag tittar på TV, läser en tidning, lyssnar på radio eller handlar. Snälla, kan vi inte bestämma att 2012 blir året då vi slutar prata om kroppar? Jag vill inte se fler "så här ser riktiga kroppar ut"-reportage, jag vill inte läsa om Angelina Jolies dieter, jag vill inte lära mig hur man klär sig utifrån vilken kroppstyp man har, jag vill inte läsa fler hyllningstal till kurvorna, jag vill inte se bilder på Britney Spears celluliter. Jag och min kropp vill bli lämnade ifred, tack!

This tuttchock is for you, Charlotte Flinkenberg.

Men det går tyvärr inte att rösta på den.

it could be so nice growing old with you

2012-01-26T22:39:00.006+01:00

Och på tal om kärlek. Vad jag längtar efter detta; någon som säger att det är okej, att vi kommer att fixa det. Trots allt. Och någon som säger att jag vill bli gammal med dig, jag vill bära dig när du inte orkar. Som Joel och Clementine. Och Julia och Robbie.

Jag kan faktiskt inte tänka mig något finare. Men det finns kanske bara i filmens värld?

sometimes love is not enough and the road gets tough

2012-01-24T20:16:00.012+01:00

Det är 1992, jag är tretton år och har fått min första mens. Jag läser Starlet och Mitt Livs Novell och skriver noveller om tonårsflickor som är olyckligt kära i vackra tonårspojkar. Jag smygläser min storasysters VeckoRevyn, bläddrar alltid fram till sexspalten med frågor och svar och lär mig hur tonårspojkar vill att tonårsflickor ska vara. Jag gömmer en tummad skolkatalog i skrivbordslådan, jag har ritat röda hjärtan runt Marcus i 9 B och Johan i 9 C. Jag har en dagbok med hänglås, jag skriver om min första kyss med Mattias i min klass, bröst som inte vill växa och ännu en alla hjärtans dag utan en röd ros.

Jag har varit kär så många gånger. Eller det har i alla fall känts som kärlek alla dessa gånger, när jag har befunnit mig mitt i det (men efteråt har det ibland känts mer tveksamt). Jag har alltid burit på stora känslor och klätt dem i stora ord, sagt JAG ÄLSKAR DIG alldeles för tidigt och skrämt iväg. Jag har varit den där tjejen som försummat sina vänner för en killes skull. Den där tjejen som ändrar sina planer, klär sig på ett visst sätt, uttrycker vissa åsikter, ställer upp på sex som hon egentligen inte är bekväm med. För att få bekräftelse från Honom med stort H, en blick, ett skratt, ett jag älskar dig tillbaka. För att slippa ensamheten, för att någon gång få det där som står skrivet i Starlet och Mitt Livs Novell, för att man hoppas på att hitta rätt och på att få det där ultimata löftet om äkta kärlek, bli SEDD, osv.

Det är 2012, jag fyller trettiotre år i sommar och försöker fortfarande vänja mig vid att vara singel. Att det skulle bli så här. Det hade jag nog inte kunnat föreställa mig när jag var tretton år och skrev kärleksbrev på parfymerat brevpapper. Men man blir äldre, klokare. Och man förstår att man fattar sina egna beslut, man väljer hur man vill bli behandlad. Man har fått en tydligare, och kanske mer verklighetstrogen, bild över hur man vill ha det, hur man vill att livet ska se ut. Det tog väldigt lång tid för mig att få fram den bilden, men nu vet jag. Efter nio år i ett förhållande som i slutändan inte gjorde mig lycklig har jag nu förstått. Man kan kanske tycka att jag borde ha insett det tidigare, ibland önskar jag också att det var så. Men ibland tar det flera år för hoppet att ge med sig. Ibland är det lättare att tänka att det är okej så länge han är nykter eller att vänta på att han ska bli redo för den där längtan som har bott i mig mycket längre än jag vill erkänna.

Jag har blivit rädd, för att låta någon komma nära, börja älska igen. Jag vill nog inte gifta mig (samtidigt som jag tycker att det är väldigt romantiskt), jag vågar inte lova någon annan att alltid älska, i nöd och lust, tills döden skiljer oss åt. För hur gärna man vill, känslorna kan dö ut. Man kan vakna en dag och känna hur tomheten gapar inombords och plötsligt sårar man någon som man tidigare älskat. Scener från Blue Valentine snurrar i huvudet och jag undrar. Om jag kan hitta någon ny att älska och som kan älska mig och fortsätta med det. Trots att det kommer att finnas perioder då jag inte har någon sexlust, trots att jag inte är särskilt ambitiös, trots att jag hellre spenderar en helg i tv-soffan än typ åker till Berlin eller gör något annat crazy och spontant.

Det är genom egna beslut som jag befinner mig här nu. Med den där rädslan, en längtan och en sorg som har byggt bo i min bröstkorg. En sorg som växer sig större. En sorg över att jag ännu inte har träffat den där personen som får mig att bli en bättre människa och en sorg över att jag kommer att fylla trettiotre år i sommar utan att ha blivit någons mamma.

Men samtidigt; jag har blivit många insikter rikare. Att nu landa i det och försöka tänka på våren och allt det ljusa som kommer med den.

den där om att färglägga årets längsta och tråkigaste månad

2012-01-24T19:24:00.010+01:00

För den som undrar hur mitt hår ser ut numera:

För den som undrar vad jag planerar att göra med mitt hår:

en utmaning kommer lastad

2012-01-18T18:16:00.001+01:00

Åh, jag har blivit utmanad av Zahra och Klara. Så roligt! Here we go:

1. VAD GJORDE DU FÖR TIO ÅR SEDAN?
Jag bodde i Växjö, pluggade media på folkhögskola och visste inte vad jag ville göra med mitt liv. Jag skrev dikter, färgade håret svart och gömde mina randiga armar under långärmade tröjor. Jag träffade P, flyttade sedan hop med min vän Anna och en tjej som hette Sofia och började därefter läsa filmvetenskap på universitet (och fortsatte skriva dikter, färga håret svart och gömma mina randiga armar under långärmade tröjor).

2. VAD GJORDE DU FÖR ETT ÅR SEDAN?
Då var jag mest en trött, stressad och överarbetad socialsekreterare. Det är lättare att minnas vad jag gjorde för tio år sedan, när jag tänker tillbaka på 2011 känns allt så suddigt.

3. FEM SNACKS DU GILLAR:
Chips (salt&vinäger)
Lösgodis
Popcorn
All slags choklad
Nachos med en massa ost på

4. FEM SÅNGER DU KAN HELA TEXTEN TILL:
Alla låtar på Håkan Hellströms debutalbum

5. FEM SAKER DU SKULLE GÖRA OM DU VAR MÅNGMILJONÄR:
Betala av min CSN-skuld
Shoppa loss, särskilt väskor från Marc Jacobs och Mulberry
Skänka till välgörenhet, familj och vänner
Resa! Åka på weekendresor och solresor hur ofta som helst
Köpa lägenheten/huset bredvid Ryan Goslings hem (he, he!)

6. FEM DÅLIGA VANOR:
Jag skjuter upp allting till morgondagen
Jag slösar hellre än sparar
Jag kommer nästan alltid försent när jag ska någonstans
Jag äter för mycket socker och för lite grönsaker
Jag har ofta beslutsångest (privat, inte yrkesmässigt)

7. FEM SAKER DU GILLAR ATT GÖRA:
Sova (älskar sovmorgnar!)
Kolla på tv-serier och filmer
Shoppa (främst klänningar och väskor)
Hänga med mina syskonbarn/min familj/mina vänner
Äta och dricka gott i fint sällskap

8. FEM SAKER DU ALDRIG SKULLE KLÄ DIG I, ELLER KÖPA:
Haremsbyxor
Klädesplagg i färgen nude
Skinnbyxor
Köttklänning
Mössa med pälstofs

9. FEM FAVORITLEKSAKER:
Dator
iPhone
Kamera
Sällskapsspel
Syskonbarnens leksaker

10. TIO PERSONER JAG VILL SE GÖRA DEN HÄR UTMANINGEN:
Fatima
Hanna
Annika
Sofia
Hannah
Sofia
Peg
Frida
Anna-Klara
Jossan

plötsligt händer det

2012-01-17T19:49:00.003+01:00

Jag har lagat spenatsoppa! Jag har beställt den här och den här! Heja mig, ett litet steg i rätt riktning, en dag i taget, osv.

MVH skjuter_alltid_upp_saker_till_morgondagen_79

but my head is in the stars, my feet are in the sky

2012-01-17T18:15:00.001+01:00

Allt känns så långsamt i januari. Nytt år, nya möjligheter. Men jag har ingen ork. JA MEN TA TAG I DITT LIV NU DÅ, vill jag skrika till mig själv. Men jag orkar inte, vet inte var jag ska börja. Borde: skriva på bok, gå ner i vikt, söka massvis med jobb, laga ordentlig mat varje dag, inte slösa pengar på onödiga saker, fixa en dejt. Gör: läser pretentiösa bloggar som driver mig till vansinne, äter en kaka om dagen, köper skvallertidningar, dricker alldeles för mycket kaffe, googlar smink. Är det för tidigt att länga efter våren? Jag gör det i alla fall, inbillar mig att det kommer att kännas lite lättare då. Tills dess lyssnar jag mycket på First Aid Kit och fantiserar om framtiden och filar just nu på ett blogginlägg om kärlek, ömtåliga hjärtan och mod inne i mitt huvud. Får väl se hur det går med det.

Och så den här, åh DEN HÄR! Lyssnar nog lite för ofta för mitt eget bästa.

say hello to my little friend

2012-01-11T18:15:00.002+01:00

För att känna lite pepp inför det nya året har jag skaffat en ny vän. Jag är ganska säker på att vi kommer att trivas fint ihop. Jag har lovat att visa körsbärsträden när de blommar, att cykla nerför branta gator ihop och att klappa lite försiktigt varje dag. Åh, visst är hon fin?

Och för att färglägga gråa januari har jag köpt en rosa parfymflaska, fylld med parfym som är "flirtig och charmig med en gnistrande personlighet" (det kanske kan hjälpa mig i jakten på en lång, snygg kille?), och nagellack som typ ser ut som My little pony-spya (på ett bra sätt!).

like a ghost in my mind

2012-01-11T18:07:00.034+01:00

Jag tänker inte att göra någon sammanfattning av 2011, med en massa tjusiga bilder. Jag minns inte så mycket av våren, jag glömde bort att beundra de rosa körsbärsträden utanför fönstret och hade ett hjärta som rusade av all ångest som bodde innanför jeansjackan. Och sedan kändes det som om sommaren försvann med en enda blinkning. Plötsligt hade ett beslut fattats och jag grät bland flyttkartonger, packade ner nio år av minnen, rev mina handleder under drömfyllda nätter och bodde plötsligt i någon annans lägenhet. När hösten kom blev det lite lättare att andas, men ångesten ville inte lämna min bröstkorg. Och sedan kom vintern med samma ångest, men också med några ljuspunkter i allt det mörka. Och plötsligt var det dags att ta farväl av ett år som jag från början hade hoppats på skulle bli bättre än 2010.

Jag har inga nyårslöften inför 2012 och egentligen inga mål som måste uppnås heller. Jag vågar inte ens ha några förväntningar. Jag tänker bara att det måste bli bättre.

liv i luckorna, del 2

2012-01-02T18:10:00.004+01:00

Jag hann tyvärr inte skriva klart den resterande delen av julkalendern innan nyår, så den kommer nu istället.

15. Berätta om en av dina favoritböcker.
Det finns så många böcker jag älskar. Jag älskar allt som Anna Jörgensdotter, Sylvia Plath och Sara Stridsberg skriver, de berör mig alltid med sina ord. Men en bok som jag vill lyfta fram, och som har skakat om mig, är Lo Kauppis Bergsprängardottern som exploderade. Dessutom tycker jag att alla borde läsa Märta Tikkanens Män kan inte våldtas, den är fantastisk.

16. Berätta om hur du var när du var liten.
Jag var nyfiken och ganska orädd, tror jag. Jag ville undersöka saker och hade en mycket livlig fantasi. Jag upptäckte tidigt att jag tyckte om att få andra att skratta, jag lärde mig roliga historier från Kalle Anka och spelade ofta dummare än vad jag egentligen var för att få skratt. Jag vet inte riktigt när det hände, men jag blev sedan väldigt blyg och tyst av mig.

17. Berätta om hur en perfekt dag ser ut för dig.
Jag tänker genast på den där dagen i somras, när jag och familjen hängde på Liseberg. Solen sken, jag åkte karuseller med mina syskonbarn som åkte karuseller för första gången, vi åt god mat och glass, jag hade inte en sekund över till att tänka på allt det jobbiga. Himla fint.

18. Berätta om en plats du absolut vill besöka innan du dör.
Jag vill uppleva Tokyo, jag vill se New York fler gånger, jag vill upptäcka Mexiko. Bland annat.

19. Berätta om en vän som bor långt bort.
Jag träffade min vän Lina för tio (!) år sedan, när vi gick i samma klass på folkhögskolan i Växjö. Hon bor nu i Oskarshamn och det var alldeles för länge sedan vi sågs. Även om vi inte ses eller hörs så ofta, så är jag väldigt tacksam över att vi har behållt kontakten och att ha henne som vän. Hon är omtänksam, klok och väldigt rolig.

20. Berätta om vad du önskar dig i julklapp.
Jag önskade mig och fick så fina saker i julklapp! Kaninlampan, presentkort på en make up-kurs på The Make Up Store, brödpåse från Stelton, böcker, fotoram från Lisbeth Dahl, m.m.

21. Berätta om någon som du älskar.
Tyra och Gustav, mina älskade syskonbarn, mina ögonstenar. Som är det finaste jag har, som gör det lite mjukare i kanterna, som fyller min bröstkorg med sockerdricka när de skrattar. Som jag faktiskt skulle kunna dö för vilken dag som helst. <3

22. Berätta om något som du är beroende av.
Tv-serier (främst Buffy), godis, kattgos, nagellack, väskor och kramar från Tyra och Gustav.

23. Berätta om ditt bästa julminne.
När jag var liten och vi julfirade med alla kusiner och deras familjer. När mosters man drog igång dansen runt julgranen och körde en långdans genom hela huset, upp i alla sängar.

24. Berätta om fem fina saker som hände under decembermånaden.
1. Jag flyttade äntligen till världens mysigaste lilla etta, MIN etta. 2. Julfesten med världens bästa vänner. 3. Jag fick så fina julklappar. 4. Nyårsfesten med världens bästa vänner. 5. Min pappa fyllde 60 år och bjöd på en spa-vistelse med massage, pool-häng och god mat.

this is the year it all will happen

2012-01-01T18:56:00.003+01:00

Hej 2012! Jag hoppas att vi kan bli goda vänner, du och jag. Jag hoppas att du bjuder på många dagar av självförtroende, hångel, solsken och lycka. Jag hoppas att du har ett nytt, roligt jobb väntandes på mig och kanske även en lång, snygg kille? Åh, jag hoppas verkligen att du är snällare än 2011.

MVH trött_i_själ_och_hjärta_79

14. berätta om ett fotografi som någon annan tagit på dig

2011-12-29T21:23:00.014+01:00

Min mamma tog det här fotot på mig och min ögonsten, någon gång i våras. Jag älskar det.

13. berätta om din favoritsak i ditt hem

2011-12-29T20:52:00.018+01:00

Det är svårt att bara välja en favoritsak. Jag älskar ju allt med min lägenhet. Jag älskar att komma hem till en lägenhet med mitt namn på dörren. Jag älskar min dator, min säng, min gröna matta, min kaninlampa, min soffa, mina spetsgardiner, mitt soffbord, mina fotografier och böcker, trasmattan som har varit mormors. Att komma hem ska vara en schlager.

liv i luckorna, del 1

2011-12-26T17:08:00.005+01:00

Bättre sent än aldrig, nu öppnar jag luckorna i julkalendern. Här kommer första delen.

1. Berätta om dig själv.

Feminist, Buffy-fantast, 70-talist, romantiker, socionom, lillasyster, dotter, moster, vän, matte och bloggare med författardrömmar. Som tycker om high school-filmer, klänningar, 80-talet, tv-serier, katter, böcker, nagellack, tatueringar, prickigt och Ryan Gosling.

2. Berätta om staden som du bor i.

Malmö, den blåsiga gangsterstaden. Som jag har bott i under fem års tid, snart sex, och som känns som hemma. För att man har nära till allt, för att det känns som en liten storstad. För att det finns fina cafeér, restauranger och affärer.

3. Berätta om din bästa vän.

Jag tycker faktiskt lite synd om alla som inte har Emelie i sitt liv. För att hon är den finaste vännen man kan ha. Vi kan vara oss själva i varandras sällskap, ingen förstår mig som hon och ingen kan få mig att skratta som hon.

4. Berätta om en person som du beundrar.
Det finns många som jag beundrar. För deras mod, driv eller kreativitet. Men den första jag kommer att tänka på är Kathleen Hanna, som var med och startade riot grrrl-rörelsen och bildade Bikini Kill och sedan Le Tigre. Hon blev min idol i samma veva som jag läste Under det rosa täcket och Fittstim och då jag började kalla mig själv för feminist. Jag började även beundra Linna Johansson då, som skrev fanzinet Bleck och var med i Fittstim. Jag beundrar Linna för hennes briljans och klokhet och jag älskar allt hon skriver.

5. Berätta om vem du var för ett år sedan.
Jag var stressad, trött, orkelös och ständigt sjuk. Jag kände mig otillräcklig som flickvän, kollega, vän, syster, moster, dotter. Och jag började längta. Efter att få känna två hjärtan slå i min kropp.

6. Berätta om bloggarna du läser.
Jag har följt många bloggare under flera års tid, t ex Linna, Alex, Anna-Klara, Sofia, Emma och Fatima. Jag har fått vara med under graviditeter, bröllop, seperationer och dödsfall och de känns som mina vänner, trots att vi aldrig har träffats. Jag tycker om att läsa om allt det där vardagliga, jag tycker om när en bloggare vågar visa det där privata. Jag har slutat läsa bloggar i stil med niotillfem och Elsa Billgren, eftersom jag tröttnar på att bara läsa om cupcakes, skira klänningar, vindar och vargar. Andra bloggare jag tycker väldigt mycket om är Katta Kvack, Fifi, Annika Marklund, Jenny, Frida Gro, Johanna, Mirijam, Joanna och Karin. Och mina vänner Emelie och Annika, såklart.

7. Berätta om ett av dina favoritfotografier.

Det här är Emelie med sin fina Algot. Jag gillar fotot, även om man inte ser deras ansikten. Det blev fint med Emelies naglar, som matchar Algots kläder.

8. Berätta om ett av dina favoritplagg.
Jag klär mig bara i klänningar, jag äger inte ens ett par byxor längre. Här på bilden kan man skymta en av mina favoriter från Twist & Tango som jag nästan bodde i hela sommaren.

9. Berätta om en av dina favoritlåtar.

Alldeles för många, för att jag ska kunna välja ut bara en. Här kan man lyssna på några av mina favoritlåtar.

10. Berätta om vad som finns i din väska.

iPhone + lurar, rosa plånbok, nycklar, läppglans och lite smink, tuggummi.

11. Berätta om hur dina framtidsdrömmar ser ut.

Jag vill skriva mer. Blogg, krönikor, bok. Jag vill jobba med ungdomar, t ex som kurator på en ungdomsmottagning. Jag vill träffa någon som gör mig knäsvag, som vill gifta sig och skaffa barn med mig. Jag vill se mer av världen.

12. Berätta om någon som du saknar.

Farmor och hennes skratt, hennes handskrivna brev. Mormor och hennes hårda kramar. Någon att ligga tätt intill under kalla vinternätter och ljumma sommarnätter, som viskar kärleksord i mitt öra och som fångar mig varje gång jag faller.

when you´re still waiting for the snow to fall

2011-12-25T21:47:00.014+01:00

Det är söndag i barndomshemmet och dagen efter julafton. Jag tar ett långt bad, läser Elle, äter julmat, ångrar mig när jag ställer mig på badrumsvågen, tar en tupplur mitt på dagen, äter knäck och går inte utanför dörren på hela dagen. Jag tycker om lugnet, jag tycker om att det är ok att göra ingenting alls under dagen efter julafton. Jag tycker om julen. Även om den aldrig riktigt kan kännas som när man var liten och spänd av barnslig förväntan. Jag tycker om att vara i barndomshemmet, att sitta vid ett middagsbord och prata om nyår, Bruce Springsteen, resor. Att vara nära på ett annat sätt, att känna sig trygg.

Mamma berättar att jag fått ett julkort hitskickat till mig. Det är från hans mamma och pappa, de önskar mig en god jul och ett gott nytt år och hans mamma har skrivit (jag saknar dig) längst ner i hörnet och vemodet känns som tusen nålar i min bröstkorg.

vilken lucka ska jag öppna?

2011-12-20T19:43:00.004+01:00

Jag gillar den där julkalendern som så många bloggare skriver på fram till jul. Nu är det snart jul (!!!) och jag har inte skrivit om något alls från kalendern. Det är ju faktiskt lite synd, tycker jag. Dessvärre orkar jag inte skriva allt på en gång heller, så jag tänkte att ni skulle få bestämma vilken lucka jag ska öppna. Vad vill ni läsa om?

1. Berätta om dig själv.
2. Berätta om staden som du bor i.
3. Berätta om din bästa vän.
4. Berätta om en person som du beundrar.
5. Berätta om vem du var för ett år sedan.
6. Berätta om bloggarna du läser.
7. Berätta om ett av dina favoritfotografier.
8. Berätta om ett av dina favoritplagg.
9. Berätta om en av dina favoritlåtar.
10. Berätta om vad som finns i din väska.
11. Berätta om hur dina framtidsdrömmar ser ut.
12. Berätta om någon som du saknar.
13. Berätta om din favoritsak i ditt hem.
14. Berätta om ett fotografi som någon annan tagit på dig.
15. Berätta om en av dina favoritböcker.
16. Berätta om hur du var när du var liten.
17. Berätta om hur en perfekt dag ser ut för dig.
18. Berätta om en plats du absolut vill besöka innan du dör.
19. Berätta om en vän som bor långt bort.
20. Berätta om vad du önskar dig i julklapp.
21. Berätta om någon som du älskar.
22. Berätta om något som du är beroende av.
23. Berätta om ditt bästa julminne.
24. Berätta om fem fina saker som har hänt under den här decembermånaden.

några tankar om en anställningsintervju och ett jobb

2011-12-20T18:15:00.016+01:00

För en tid sedan var jag på en anställningsintervju. På min gamla arbetsplats, hos min förra chef. Det gällde en fast tjänst som socialsekreterare inom ekonomiskt bistånd, där jag tidigare alltså vikarierat. Det var min fjärde anställningsintervju för samma arbetsgivare under två års tid. Min anställning där upphörde i somras, efter det att samma chef meddelat mig att jag var för skör att jobba som socialsekreterare. Det är sällsynt med fasta tjänster som socialarbetare här, så man söker dem som finns.

Jag kände mig lugn inför intervjun, tänkte att det skulle kännas som en bra nystart. Att få komma tillbaka igen. Det har gått en sommar, det har ordnat sig med boende, magen krånglar inte lika mycket, kollegorna vill att jag ska komma tillbaka. Men. Hon har ju redan bestämt sig för hur jag är. Under hela intervjun tänkte jag varför har du ens brytt dig om att kalla mig? Jag berättade om min erfarenhet, mina kunskaper, mina kollegor som har trivts med mig, om det där privata som har ordnat upp sig. Jag berättade att jag tycker att det är roligt att jobba som socialsekreterare och menade att jag tycker att det är roligt att få träffa människor som har så mycket att berätta och att få hjälpa och stötta dem. Hon frågade vad är det som är så roligt med att fatta beslut som påverkar människors liv?

Och naturligtvis pratade vi (hon) en hel del om det där med stress. Som jag ju uppenbarligen har så svårt för. Hur det påverkar en hel arbetsgrupp om man är sjuk alldeles för ofta. Att man ska klara av att ha det lite stressigt på jobbet, även om man har det jobbigt hemma. Man ska vara effektiv, samtidigt som man hela tiden ska vara tillgänglig för klienter. Vem som helst som hade varit i mina skor i våras hade mått precis likadant, för det var för mycket att göra. Jag gick in i en arbetsroll som var överbelastad från början. Svarade jag. Men hon valde att lägga över det på mig. Det är mig det är fel på. Jag är inte tillräckligt stresstålig. Jag är mycket osäker, du har inte bevisat något idag som övertygar mig om att det inte kommer att bli som i våras. Sa hon.

Jag har blivit utskälld och hotad av klienter, en gång fick polis tillkallas. Jag har fattat svåra beslut och jag har träffat människor med berättelser som kan göra en mörkrädd. Jag har hjälpt människor i rätt riktning, som har tackat mig med kramar och tårar. Jag VET att jag är en bra socialsekreterare. För att jag är lugn, ödmjuk och nyfiken. Men tydligen ska man vara iskall när ansökningarna trillar in och man känner att man har för lite tid och tydligen är det en svaghet att fråga sina kollegor om råd vid vissa svåra beslut och tydligen är man inte tillräckligt stresstålig när man en dag sitter och gråter mittemot chefen och man tänker på hyresskulder och barn som riskerar att vräkas och säger att NU KLARAR JAG INTE MER, JAG BEHÖVER AVLASTNING.

Alltså, vilken skitchef. Du kan ju ta det där jobbet och stoppa upp någonstans. Känner jag nu.

om orden som lägger sig under min hud

2011-12-18T23:30:00.004+01:00

Jag har nu läst det här inlägget av Emelie Thorén flera gånger i rad. Det är någonting med orden som går rakt in, borrar sig in, och sätter sig där. Under huden. Som ett minne av allt det där som jag har känt, känner. Den där smärtan, allt som gör ont. Att dansa, fastän. Hjärtat brister och blöder. Att tänka att det blir bättre. Någon gång, längre fram. För det är vad alla säger. Och man vill ju hoppas. Men aj, vad det gör ont. När man befinner sig mitt i det. Och åh, vad fint Emelie skriver. Jag försöker tänka likadant: "jag är okej, jag är frisk och ibland är jag snygg och rolig till och med, det fixar sej".

Uppdatering: Men så har hon tagit bort inlägget nu..? Oh no! Men jag hoppas att ni hann läsa det, för det var som sagt väldigt fint.

för jag har en längtan som aldrig vill gå över

2011-12-18T22:22:00.007+01:00

Jag har flyttat nu. Till en lägenhet med mitt namn på dörren. Jag har köpt nya möbler, jag lär känna andra gator och jag köper min mjölk i en annan affär. I början av året trodde jag inte att det skulle bli så här. Att jag skulle sitta i en lägenhet med mitt namn på dörren, med nya möbler, i en annan stadsdel en vecka innan jul. I början av året längtade och hoppades jag. Att det skulle börja slå två hjärtan i min kropp. Och jag längtar fortfarande, längtan växer sig bara starkare. Men nu. Älskar jag att komma hem till en lägenhet som är min. Att känna att jag klarar av det. Att vara för mig själv. Och att känna mig hopfull inför vad som väntar mig, någonstans där framme.

Jag drömde om honom för några nätter sedan. Att vi blev osams, han var onykter och körde iväg i en bil. Hur jag stod i fönstret och såg när han körde iväg, vingligt och alldeles för fort. Hur jag såg när han körde in i något, hur han slungades ut ur bilen mot en vägg. Jag vaknade med hjärtat i halsgropen och tårarna brännandes bakom ögonlocken, vågade inte riktigt somna om igen. Den där oron, rädslan. Min ständiga följeslagare.

det fanns en kärlek men den har brunnit ut

2011-12-06T22:58:00.029+01:00

Han dejtar någon ny nu. Han berättade det sist han kom över för att äta, prata, klappa katten. Det var jag som frågade. Och jag tycker att det känns lite konstigt. Hur livet kan bli. Hur det kan fortsätta, i en helt annan riktning än den man först trodde. Jag tänker på våren, sommaren, de senaste två åren som bestod av hjärt- och lungräddning, alla våra nio år. På allt det där som hinner hända, hur väl man lär känna någon, hur fort man hittar något tillsammans som ingen annan förstår, hur man förlorar en andra familj när det tar slut. Och ibland tänker jag på de där fredagsnätterna när han ramlade in genom dörren, det där gnisslande ljudet från köksskåpet som jag kom att hata när han tog fram whiskeyflaskan, hur jag låtsades sova och grät in i kudden när han höll monologer om allt det där som var fel med mig. Och jag tänker på hur jag någonsin ska våga igen. För tänk om det blir så igen, tänk om jag blir den där flickvännen som gör allt fel, tappar sexlusten och inte har något intressant att prata om när vi äter ute eller träffar hans vänner. Jag tänker på att han kanske är kär igen. I henne, den nya tjejen. Och plötsligt är det någon annan som står bredvid honom i hans familjs fotoalbum. Inget konstigt med det egentligen, livet går vidare och plötsligt står någon annan bredvid mig i min familjs fotoalbum. Kanske, kanske står det en liten flicka eller pojke på min andra sida som har mina ögon eller min mun eller sin pappas haka. Människor börjar älska varandra, ibland slutar de älska varandra, det händer varje dag, livet går vidare.

Äh, jag tänker alldeles för mycket ibland. Jag ska nog försöka sova istället.

till världens finaste geni-bebis, från hans stolta extra-moster

2011-11-29T22:17:00.001+01:00

Jag är en av alla som längtat efter dig
och jag är precis som du; ett sommarbarn
med solen som planet och elden som element
och sommaren kommer alltid att tillhöra oss.

Jag vill ge dig sommarminnen
med solstrålar på fräkniga kinder,
sandiga mackor som smakar sommar vid havet,
citronfjärilar i sommarblekt hår
och skratt som dansar genom våra kroppar
upp till trädkronorna och himlen.

Jag vill ge dig berättelser och sagor,
jag vill visa dig världen
och hur man skriver koder i dagbokssidorna,
hur man bygger en koja under skrivbordet
och hur man står på händerna under vatten.

Sommaren kommer alltid att tillhöra oss
och jag vill göra allt jag kan
för att hålla det mörka borta.

nattar mig själv till sömns med den här låten

2011-11-28T23:02:00.007+01:00

mitt hår blir i alla fall bara snyggare och snyggare

2011-11-28T22:23:00.001+01:00

och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort

2011-11-28T21:49:00.006+01:00

Jag läser Sofias ord om sorg och tänker att ja, det är så det är. Hon är så bra på att skriva, förklara i vackra ord, om allt det där som jag också tänker och känner. Det är fint. Jag jagar orden, men de kommer inte riktigt till mig. Tiden, dagarna går. Ibland trillar jag ner i en slags avgrund på vägen och det tar lite tid för mig att komma upp igen och fortsätta rakt fram. Den där sorgen som kramar om en, fastän man gör allt för att hålla den på långt avstånd.

Och plötsligt befinner jag mig bara där. Och gråter. För att det är första advent och jag sitter och fryser i en kall lägenhet utan julpynt och är inte "vi" med någon, medan facebook och instagram tapetseras med bilder på adventsljus, adventsbak och adventsfikor. För att jag försöker minnas känslan av en varm kropp tätt intill min rygg, precis innan jag somnar. För att jag lyssnar på sorgliga kärlekslåtar och tittar på romantiska komedier där de alltid får varandra till slut och lever lyckliga i alla sina dagar. För att jag blir osams med honom över telefon och tänker på allt det där som hinner hända under nio år. För att det känns hopplöst att någonsin våga igen. För att jag så innerligt längtar efter ett annat liv än det här.

Men. Detta ska också passera. Snart har jag kommit upp igen.

Och snart flyttar jag. Snart börjar allt det där nya.

och jag har färgat håret rosa!!!

2011-11-18T23:44:00.010+01:00

Yes box, så här ser jag ut numera:

Först blev det väldigt cerise, men nu blir det mer och mer tuggummirosa och jag älskar det. Det är klart att man ska matcha sina My Little Ponies i bokhyllan, liksom. Och lysa upp gråa november på något sätt. Åh, nu blir jag glad varje gång jag tittar i spegeln!

but I like to keep some things to myself

2011-11-18T22:39:00.002+01:00

Förlåt lilla bloggen, jag har inte glömt bort dig. Jag har bara haft lite annat att tänka på den senaste tiden och dagarna ramlar ju förbi så himla fort. Flytten närmar sig och jag inreder inne i mitt huvud, jag har redan bestämt att jag ska ha en fotovägg fylld med foton på mina favoritmänniskor, en kattplansch och en prickig dörrmatta. Jag har varit på kalas och ska på dop imorgon, jag har sett min tv-debut och fnissat åt min talang för grimaser, jag har gråtit efter att ha läst Annika Marklunds blogginlägg om det allra värsta beskedet, jag har varit på en anställningsintervju som jag tänkte skriva mer om i ett annat inlägg, jag har börjat handla julklappar och längta efter december, jag har drömt drömmar som fått mig att vakna med dödsångesten rivandes i min bröstkorg. Hur har ni det? Jag hoppas att ni tar hand om er och varandra. Tack för att ni tittar in här, även när det ekar lite tomt. <3

Jag kommer alltid att tänka på hösten 2011 när jag hör den här låten:

it´s always darkest before the dawn

2011-11-07T22:13:00.015+01:00

Ursäkta klyschan, men visst går tiden så himla fort? Redan ny vecka, redan november. Ibland hinner jag inte riktigt med. Men jag tycker om den här hösten, jag tycker redan om november. Som egentligen brukar vara min hatmånad, på grund av allt grått och kalt. Men ännu ligger löven kvar och färglägger dagarna. Och förra veckan kände jag något som jag inte känt på flera månader. På väg ner mot stan, med musik i öronen och plötsligt ett leende på läpparna. Jag kände mig stark, upprymd. Lugn, glad.

Fyra månader bakåt i tiden bokade jag in (men avbokade igen) ett läkarbesök när det var som värst, när det kändes som om jag var på väg in i en depression. När seperationsångesten och tvivlet rev i min bröstkorg, när jag inte kunde se klart. När jag fick höra att jag var modig och stark, men kände mig minst på hela jorden och sov med rakhyveln under kudden. Men nu. Nu börjar jag känna mig starkare. Jag börjar förstå att det faktiskt kommer att bli bättre, det är inte sådant som man bara säger. Det kommer att kännas lättare med varje steg, varje andetag. Ja, det kommer att bli bra. Till slut.

Men samtidigt. Den där oron och det dåliga samvetet. När han ringer en sen vardagskväll och vill träffas för att prata. När han säger att han inte vill prata om det över telefon och låter onykter, men säger att han inte har druckit när jag frågar honom. Då får jag dåligt samvete. För att jag börjar känna mig starkare. När han är kvar, känner sig vilsen, kanske övergiven. Det var ju inte meningen att det skulle bli så här.

det är min tur nu, vinden har vänt

2011-10-29T16:53:00.004+02:00

Äntligen lördag igen och jag försöker landa lite efter den här veckan. I måndags fick jag ett dödsbesked som skakade om mig litegrann. I torsdags fick jag ett glädjebesked som också skakade om mig litegrann; jag har fått en lägenhet med förstahandskontrakt!!! Det är den finaste lilla ettan man kan tänka sig och jag flyttar dit i december. Min allra första EGNA lägenhet, mitt fjärde boende i Malmö. Det känns som en nystart, på riktigt. Äntligen. Ett annat glädjebesked den här veckan; på onsdag publicerar Aftonbladet min debattartikel om Britney Spears (en nedbantad version av det här blogginlägget).

Just nu känner jag mig så himla tacksam. För att jag vågade. För att det blir bra, till slut. För att jag är omgiven av fina människor som stöttar och peppar. För att jag inte längre kan minnas när jag sist grät mig till sömns. För att jag känner mig upprymd inför 2012; det där året som ska bli mitt. Det skålar vi för. Trevlig helg!

och så en låt på det

2011-10-25T22:44:00.002+02:00

när det dunkar i handlederna, bultar i huvudet

2011-10-25T22:25:00.001+02:00

Vissa kvällar och nätter har jag svårt för att sova. När tankarna river och hjärtat slår så hårt att det känns som om det ska hoppa ur kroppen. När jag inte kan låta bli att tänka på döden. Och på hur snabbt allt kan försvinna. Det är då dödsångesten smyger sig på; dunkar i handlederna och bultar i huvudet. Det finns inget som skrämmer mig mer. Döden. Olyckor, sjukdomar. Det är så skrämmande att bli äldre, att samtidigt se sina föräldrar bli äldre. Att förlora människor man älskar, gå på begravningar, säga farväl, vara tvungen att gå vidare med sitt liv. Jag förstår liksom inte. Hur det är tänkt att man ska orka.

Det är under dessa kvällar och nätter som tänker jag på allt det där. Och på mormor, farmor, farfar, moster. Saknade. Ibland önskar jag nästan att jag trodde på ett liv efter döden, att allting händer av en anledning. För det verkar mycket lättare då, att förstå och acceptera. Men nej, jag kan verkligen inte se det så, hur gärna jag än vill. Men ibland tänker jag på farmor och det hon berättade en gång. Farfar dog några år före henne och kort efter hans död hade hon sett honom. Liggandes bredvid henne i sängen, så där på sidan tittandes på henne. Han hade försvunnit snabbt igen, men hon hade sett honom. Själv har jag drömt om farmor. Att hon tog hand om Anita, tog hennes hand och ledde henne till en trappa som ledde uppåt. Anita, min moster, som en kall dag i januari åt frukost framför radion, tog sin medicin, gick ut med hunden och gick sedan ner till sjön och lät det kalla vattnet omfamna henne. Hunden stod vid vattenkanten och skällde, frukosten var inte undanplockad och radion spelade fortfarande någon radiohit. När man hittade henne.

Och så tänker jag på den där pojkvännen som dumpade mig för elva år sedan och som råkade ut för en svår olycka, hur jag satt och väntade på att han skulle komma för att hämta sin gitarr. Men istället ringde hans vän och undrade om jag hade läst tidningen om den där olyckan och det var alltså därför han inte kom för att hämta sin gitarr. Och plötsligt var vi ett par igen och jag hälsade på honom på sjukhuset, fick mata honom med gurkbitar, inte prata om hon som varit hans nya flickvän i några veckor innan hon dog i olyckan. Och plötsligt var jag inlagd på samma sjukhus, men en annan avdelning, för att operera bort min ena äggstock på grund av en cysta och han svarade inte när jag ringde och han kom inte och hälsade på mig.

Jag tänker på hur hjärtat nästan hoppar över ett slag när ett okänt nummer ringer på min telefon. För att jag hinner tänka att det kanske har hänt honom något. Jag tänker på allt han sa i våras, under de där fredagskvällarna, efter en halv flaska whiskey. Hur det alltid kommer att jaga mig och den där oron. Hur jag vägrar att förlora en till. Jag tänker på människor som dör alldeles för tidigt och jag förstår inte meningen med att någon ska behöva förlora en dotter eller son, en mamma eller pappa, en flickvän eller pojkvän, en syster eller bror, en bästa vän.

Förlåt om det här blev ett virrigt blogginlägg. Ikväll är en sådan där kväll när tankarna känns lite för stora och spretiga och jag ville på något sätt bara dela med mig av dem. Jag tar kanske bort det igen. Eller så gör jag det inte.

ja men typ så här...

2011-10-17T21:25:00.006+02:00

wherefore art thou Romeo?

2011-10-17T19:15:00.020+02:00

Jag fick ett meddelande på en av de där dejtingsidorna: "Du kan ju för fan ta och lägga till mig på MSN: jontep99@live.com. Är jävligt trött på alla sura PK-fittor som inte svarar. Du ska bli min flickvän, fattat?! Och nej, du får ingen jävla bild, för mitt utseende spelar ingen roll. Du är tjejen. Har du tur kanske vi kan cama lite". Alltså... WTF?! Nej, det kommer ju aldrig att hända. Du är härmed blockerad, idiot.

Gaaah, var kan man hitta en normal, klok och ödmjuk kille? Som dessutom är jämställd, söt och intressant? Och som inte är rädd för att binda sig och är redo för barn? Någon som vet?

några spretiga tankar om Britney Spears och patriarkatet

2011-10-14T18:46:00.017+02:00

Britney Spears är ute på turné igen och alla verkar ha en åsikt om henne. Jag var inte på konserten i Malmö i tisdags, men såg henne i Köpenhamn 2009. Det var en ganska opersonlig konsert och hon mimade inte alltid så bra, men man fick höra hitlåtarna. Nu känner jag att jag vill skriva något om alla recensioner som dyker upp efter en Britney Spears-konsert, för de gör mig så frustrerad. För två år sedan skrev Anders Nunstedt i Expressen "Jag satt så nära att jag kunde se groparna i låren genom Britneys nätstrumpor" och Jenny Seth skrev i Aftonbladet "Håret har växt ut och extrakilona är borta. Rent fysiskt är hon tillbaka i forna dagars toppform men andra grejer saknas". Efter konserten i Köpenhamn i måndags skrev en dansk journalist "Britney anno 2011 är varken sexikon eller popsångerska. Britney är som en mullig, lat robot." Det verkar svårt för recensenter att INTE nämna något om Britneys kropp (som förresten är SMOKING HOT!) eller vikt när de recenserar hennes konserter.

Men det har ju alltid varit fritt fram när det gäller Britney. Att förlöjliga, håna, se ner på. När Madonna gör lättklädda framträdanden hyllas hon för sin sexighet, när Lady Gaga klär sig i läder och diverse masker hyllas hon för sin kontroversiella stil. När Britney gör detsamma ställer sig alla kritiker upp och pekar, skrattar och hånar henne. Britney, den snart 30-åriga tvåbarnsmamman från amerikanska södern, hör helt enkelt inte hemma i de fina salongerna och hon blir gång på gång påmind om det i form av hånfulla recensioner och kommentarer.

Britney är omyndigförklarad av sin pappa. Han fattar viktiga beslut åt henne och säger åt henne vilka frågor hon får svara på i intervjuer. Britney har varit världskändis sedan hon var 17 år. I början av karriären framställdes hon som en sexig oskuld, som sparade sig själv till bröllopsnatten. När det kom fram att Britney haft sex med pojkvännen Justin Timberlake var det många som såg henne som en bluff. Sedan dess har Britney bland annat rakat av sitt hår, synts i youtube-klipp när maken Kevin Federline filmade henne när hon var onykter och attackerat paparazzi-fotografer med ett paraply.

Enligt patriarkatets normer ses Britney som en obekväm kvinna med okvinnliga egenskaper, hon blir därför omyndigförklarad och hånad. Enligt patriarkatets normer är man ingen riktig kvinna om man råkar visa att man inte har några trosor under klänningen när man kliver ur en bil. Och man måste definitivt vara psykiskt instabil om man frivilligt rakar av sig sitt långa hår eller riktar sin ilska utåt istället för inåt (mot sig själv).

Det är kanske inte så konstigt om man tycker att Britney ger ett ganska opersonligt intryck under sina konserter? Hon har blivit tilldelad en kvinnoroll och någonstans i bakgrunden finns det en regissör som vaktar hennes steg. Och för att Britney - och alla andra kvinnor också, för den delen - inte ska glömma bort att hon i första hand är KVINNA spelar hennes kropp huvudrollen i de flesta recensioner. Som kvinna måste man vara medveten om det rådande kvinnoidealet och om man inte passar in måste man bli påmind om det (så att man kan förändra sig). Vem har någonsin läst en recension av Robbie Williams eller Justin Timberlakes konserter där det står något om deras kroppar?

Mitt hjärta kommer alltid att klappa lite extra för Britney. För mig har hon en självklar plats där och jag älskar hennes senaste skiva. Ni har väl förresten inte missat dokumentären For the record? Kolla in annars!

på tal om det där med kärlek

2011-10-11T22:47:00.005+02:00

Jag måste bara tipsa om filmen En dag. Jag såg den igår och har tänkt mycket på den idag. Jag har inte läst boken (min läslust har tyvärr försvunnit), men filmen var väldigt fin och jag fick bita mig hårt i läppen för att inte börja storlipa. Jag kommer inte på något vettigare att skriva om den, så se den helt enkelt, ok?

hur ska man älska nån som har älskat nån förut

2011-10-11T21:34:00.006+02:00

Jag har registrerat mig på några sådana där dejtingsidor, ni vet. Man skriver en profiltext, lägger upp några smickrande foton och inväntar Den Stora Kärleken. Jag orkar inte riktigt engagera mig, loggar mest in och ut igen. Jag har fått några mail, t ex från Crazyboy_74 som tycker att jag är "en skönhet som mina föräldrar skapat" och "skånes prinsessa". Alltså... Det är svårt, det där. Att vilja hitta någon annan, någon ny. Att det inte längre är han.

Och att se honom på håll på stan och undra var han är på väg, hur en vanlig lördag ser ut för honom nu. Att man har delat på nio år, men istället för att cykla hem till honom cyklar jag nu förbi Almbacksgatan där mitt namn kanske fortfarande sitter kvar bredvid hans på dörren och jag cyklar fortfortfort för det finns minnen som jagar mig. Och det känns svårt att behöva börja om från början. Igen. Att träffa någon ny, våga låta någon annan komma nära, hitta på nya skämt och jargonger tillsammans som ingen annan förstår sig på, våga vara naken och tjock under någon annans händer, störa sig på någon annans små irriterande ovanor. Hur gör man egentligen? Hur lär man sig att våga igen?

MVH Fröken_Livrädd_79

om egenvärde, tystnad och omstuvning

2011-10-05T21:49:00.003+02:00

Jag har tänkt mycket på Fridas inlägg om omstuvning och vill skriva några rader om det, för jag känner igen mig själv så himla mycket i det. Det där om att inte riktigt se sitt egenvärde, att inte våga kräva sin plats, att alltid ta hänsyn, att ständigt be om ursäkt för saker man gör och saker man inte gör.

När jag kommer in i en ny grupp får jag alltid höra att jag är blyg och tystlåten. Särskilt det där med att vara tyst har alltid hängt över mig som en svart skugga. Hur mycket jag än anstränger mig får jag alltid höra det. Jag kan själv tycka att jag verkligen anstränger mig, men så kommer det någon som måste påpeka att jag är väldigt tystlåten av mig. Det är tydligen väldigt provocerande med människor som INTE pratar högt och mycket om träning, sin kille eller någon bantningskur. Det här med att det nästan anses fult att vara blyg och tystlåten och att man hela tiden måste TA FÖR SIG och BJUDA PÅ SIG SJÄLV gör mig ledsen.

För egentligen vill jag ju. Vara en sådan där social tjej som skrattar högt och TAR PLATS. I alla fall. Så vet jag att det är något som jag måste arbeta mer på; att se mitt egenvärde, att inte be om ursäkt för mig själv hela tiden, att inte vara konflikträdd. Det är så himla lätt att förminska sig själv (och så himla svårt att sluta upp med det när man har gjort det i typ tjugo år). "Inte ska väl jag... när någon annan säkert är mycket bättre, duktigare eller snyggare än mig", osv. Gaaah, det är verkligen dags för mig att stuva om, precis som Frida. Jag ska:

1. Sluta be om ursäkt för mig själv, t ex för maten när jag bjuder på middag.
2. Säga tack när jag får en komplimang, inte vifta bort den ("äsch, den här gamla trasan?").
3. Berätta något på fikan på jobbet när alla är där, UTAN att tänka så mycket i förväg på om det verkligen är något av intresse eller om någon kommer att tycka att det är konstigt.
4. Ta tag i min bokidé och sedan skicka in manuset till flera förlag.

Dessutom har jag gjort en sida för nippertippa på Facebook, det är också en del av min omstuvning. Jag var livrädd för att ingen skulle trycka på gilla-knappen, men som tur är har jag världens bästa bloggläsare. <3

mina vänner

2011-10-05T17:56:00.002+02:00

Jag hittade en lista hos Alexandra och Frida.

Namn: Jessica.
Smeknamn: Jessie, JJ.

Ålder: 32.
Bor: I den blåsiga gangsterstaden Malmö.
Sjärntecken: Lejon.
Äter helst: Skaldjur, mammas smörgåstårta.

Favoritfärg: Rosa, turkos, röd.

Bästis: Jag ser Emelie som min BFF, för att hon alltid stöttar och hejar på mig. För att vi har samma sjuka humor, för att hon märker när jag inte mår bra utan att jag behöver säga något och för att hon är så klok och omtänksam.

Bästa ämne i skolan: Svenska, engelska.
Bästa film: Eternal sunshine of the spotless mind, Trust, The Wedding Singer, Breakfast Club.

Film jag aldrig vill se igen: Insidious var skrattretande dålig.
Fritidsintressen: Shoppa, hänga med vänner och familj, fika, skriva, läsa, film.

Vill jag bli: Kurator, stylist eller skribent.

Drömresmål: Mexiko, Japan, San Fransisco.
Detta visste ni inte om mig: En del av er vet nog redan det, men jag kom inte på något annat roligt, så jag passar på att avslöja även här att jag har varit med i ett avsnitt av Vem vet mest?. Det spelades in under valborgshelgen och kommer att sändas någon gång i november, iiiih! Jag är sjukligt nervös inför att titta på det, men det var himla roligt att vara med.

Är jag hemligt kär i: Ryan Gosling (fast det är kanske inte så hemligt, ha ha!).
Blir jag lycklig av: Mina vänner, min familj, min katt och vackra klänningar.

jag hittade en bild på någons tumblr

2011-09-26T12:26:00.001+02:00

*sparar och plockar fram när jag behöver bli påmind*

det går över, det går över, det går aldrig över

2011-09-25T23:20:00.002+02:00

Dagarna, veckorna går fort nu. Hösten har kommit på riktigt, det är bara tre månader kvar till jul. Jag är trött, nästan hela tiden, mörkret kommer mycket tidigare nu. Jag tycker om den krispiga luften, men fasar inför vintern. Det är mycket jag skulle vilja skriva om, men det krampar lite och orden vill inte komma ut. Ibland tar det flera veckor innan jag orkar svara på ett mail. Det här inlägget har tagit en hel dag att skriva.

Det känns nästan som om mitt liv står på paus just nu, medan människor i min omgivning skaffar barn, går på husvisningar eller får roliga jobberbjudanden. Och jag vill skriva något om hur det är. Att längta efter något som känns så himla långt borta, att vänta på att det ska vända, någon gång måste det. Men också att känna oro för hur han har det, i den där stora lägenheten, ensam (och att inte längre veta hur mycket whiskey han egentligen dricker). Jag vill att han ska ha det bra, jag vill inte tappa kontakten med honom. För han har varit min bästa vän i nio år, han fick mig att sluta skära mig själv, han försörjde mig när jag var arbetslös, han känner mig bättre än någon annan. Kärleken bleknade och den här våren var fylld av ångest och tvivel, men vi har delat nio år och även fina stunder tillsammans.

Och jag vill skriva något om hur konstigt det är; livet. Hur det utan förvarning kan byta riktning och inte alls bli som man först trodde. Och om dessa höstkvällar, när jag tänder ljus i fönsterkarmen och lyssnar på Kent för första gången på länge. Hur jag skruvar upp ljudet när det hugger till i bröstkorgen, går sedan och lägger mig i en säng som inte är min och hur jag klappar min mage innan jag somnar och undrar om jag någonsin kommer att få känna små sparkar där inifrån.

Livet, alltså. *dör*

?

2011-09-25T18:28:00.007+02:00

Alltså, jag har försökt ändra på bloggens utseende och fixa någon slags header, men det går ju inte alls bra. Några små förändringar har det blivit, men jag vill egentligen ha något helt nytt, i stil med t ex Din morsa eller Johannas fina. Har ni några tips på hur bloggen skulle kunna se ut? Och hur man i så fall fixar det..? Jag tar tacksamt emot! Under tiden börjar jag fila på ett nytt blogginlägg...

MVH trött_och_ickekreativ_79

crazy stupid love

2011-09-09T23:35:00.021+02:00

Ok, jag bara måste se den här filmen. FÖR MAN FÅR SE RYAN GOSLING HALVNAKEN!!1 Gu, vilken kändiscrush jag har på honom. Och gu, vad sorgligt att jag sitter ensam hemma en fredagkväll och kollar Ryan Gosling-klipp på youtube och tänker barnförbjudna tankar och skriver ett sånt här inlägg. *dör*

MVH kärlekskrank_och_hångelsugen_79

pausmusik

2011-09-08T12:57:00.008+02:00

Jag kan inte skilja på om jag vill vinna dig,
jag kan inte skilja på om jag vill va med dig,
jag kan inte skilja på om jag vill bli av med dig,
jag kan inte skilja på om jag vill skada dig
men du om nån borde förstå att man inte gör så här mot mig

love is all around me

2011-09-01T22:42:00.011+02:00

Jag hittade den här gamla gif:en när jag gick igenom mina foton på datorn och slänger upp den igen, eftersom ni förtjänar en slängkyss. Som tack för att ni läser, uppmuntrar och peppar. Jag blir så himla glad för varenda kommentar och mail! Det har förresten tillkommit en del nya läsare och jag är väldigt nyfiken på vilka som läser, så ni får gärna lämna en kommentar om vilka ni är. Hur gamla är ni? Var bor ni? Vad gör ni om dagarna? Vilken är er favoritdoft? Vad ska ni göra i helgen? Och vad vill ni se mer av i bloggen? Ja, berätta vad ni vill, helt enkelt! <3

Jag vill ge en extra slängkyss och en massa kramar till er som skriver till mig för att ni känner igen er i min situation. Era berättelser berör mig och jag hejar på er. Några ord på vägen: Att inte göra något är också ett beslut. Det kan kännas som ett stort och läskigt beslut när man beslutar sig för att lämna ett förhållande där man är allt annat än lycklig, men kom ihåg att stanna kvar är också ett beslut. Ett förhållande ska göra dig stark och lycklig. Det är till exempel inte meningen att du ska ha magont inför varje fest ni går på, av rädsla för vad han kommer att säga när han har fått för mycket att dricka. Ja, det är skitläskigt att bli ensam, att inte veta vad omgivningen kommer att säga, att behöva leta efter ett eget boende, att inte veta om man kommer att ångra sig längre fram. Och det gör ont och man får seperationsångest, men det kommer ju att gå över. Skit i att tänka på allt det där praktiska, det löser sig alltid på något sätt. Tänk på dig själv och vad du behöver för att bli lycklig. Kommer du att vara lycklig om ett år eller fem år om du stannar kvar i förhållandet? Om svaret inte är ja, så gör du dig själv en otjänst genom att stanna kvar. Livet är alldeles för kort för att leva i ett förhållande där du tvivlar på dig själv. Du förtjänar att få känna dig stark och lycklig.

these scars of mine make wounded rhymes

2011-08-30T21:16:00.018+02:00

Det där som pirrade och kändes som fjärilar i min bröstkorg i fredags har försvunnit. Jag har varit sjuk i några dagar nu och har därför inte lämnat lägenheten. Jag har försökt mota bort tankarna genom att sova, titta på Buffy, spela betapet och läsa tidningar, men tankarna finns där hela tiden. Precis som den molande värken i min bröstkorg, den där sorgen. Jag antar att jag inte kan göra så mycket mer än att vänta ut det, försöka sörja klart.

För det känns som en sorg för mig, allt det där som jag gråter över när jag är i min ensamhet. Att jag pratar högt med min katt för att känna mig mindre ensam, att jag äter godis och kakor fastän jag vantrivs i min kropp och känner hur kläderna börjat strama åt, att jag tittar på amerikanska romcoms och dagdrömmer om romantiskt frieri, bröllop på stranden och evig kärlek (kommer någon någonsin vilja fria till mig, till och med gifta sig med mig?), att jag känner mig avundsjuk på fina gravidmagar och längtar så himla mycket efter en liten krabat som kallar mig för mamma och som vill mysa med mig i soffan när det är dags för fredagsmys och som klappar min kind med små, knubbiga fingrar som jag kommer att tycka är världens finaste små, knubbiga fingrar.

Det känns himla sorgligt just nu, men det kommer att gå över. Det kommer att bli bättre, jag kommer att bli gladare, det är inte försent för mig att få allt det där jag önskar mig. Jag vet ju egentligen det, men just nu dunkar sorgen i min bröstkorg och jag behöver tycka lite synd om mig själv ett tag.

Det går kanske någon bra romcom på TV nu?

att prata med en fyraåring, del två

2011-08-27T22:21:00.012+02:00

Tyra, 4 år: Är McDonalds stängt nu?
Jag: Ja, det är det nog.
Tyra, 4 år: Varför bor ni inte ihop längre?
Jag: För att vi inte är kära i varandra längre.
Tyra, 4 år: Är ni kompisar?
Jag: Ja, det är vi.
Tyra, 4 år: Vem är P kär i?
Jag: Jag tror inte att han är kär i någon.
Tyra, 4 år: Vem är du kär i?
Jag: Ingen.
Tyra, 4 år: Men det måste man ju, man måste vara kär.
Jag: Nej, man behöver inte vara kär i någon.
Tyra, 4 år: Jag är kär i Eric.

Åh, älskade lilla unge! Jag är så glad över att just jag blev moster till världens finaste och klokaste syskonbarn. Ibland känns det som om kärleken är så stor och stark att den inte får plats i bröstkorgen och då vill jag bara krama om och viska att jag vill ge dem hela världen.

om skavsår och fjärilar

2011-08-26T15:54:00.009+02:00

Det ligger hela tiden som ett skavsår under bröstkorgen, tätt intill hjärtat. Ibland rivs det där såret upp och då känns det som om luften går ur mig, som om någon sparkar mig i magen och jag kan inte andas och tårarna kommer utan förvarning. Jag vet att det kommer att vara så ett tag till, men det där såret kommer att bli mindre och mindre med tiden och en dag kommer det att vara läkt. Det kommer att bildas ett ärr, men jag kommer till slut att tycka om det där ärret, för jag kommer att tänka på allt det fina som kom av det. Jag försöker trösta mig med den tanken.

Och det har faktiskt börjat flyga fjärilar i bröstkorgen, hoppfulla förväntningar har börjat bygga bo. Jag har fått en liten, liten glimt över hur fint det kan bli längre fram. Jag hoppas i alla fall. Och jag har fått ett nytt jobb (mer om det en annan gång), så det är en sak mindre att oroa sig över och nu kan kanske alla bitar äntligen börja falla på rätt plats. Åh, vad jag hoppas.

att prata med en fyraåring

2011-08-26T14:01:00.005+02:00

Tyra, 4 år: Var är Betty?
Jag: Hon är hemma i min lägenhet.
Tyra, 4 år: Var är P?
Jag: Han är hemma i sin lägenhet.
Tyra, 4 år: Varför?
Jag: Vi bor i varsin lägenhet nu.
Tyra, 4 år: Varför?
Jag: Vi är inte kära i varandra längre, så vi har bestämt oss för att bo i varsin lägenhet.
Tyra, 4 år: Vem är du kär i?
Jag: Ingen, för tillfället.
Tyra, 4 år: Jag är kär i Eric.
Jag: Saade?
Tyra, 4 år: Ja. Han vet att alla flickor är kära i honom.
Jag: Och han tycker säkert jättemycket om er också.

Sedan började vi prata om något annat och jag tänkte att det är så himla häftigt att få prata med en fyraåring som bär på spännande tankar och funderingar.

detaljer från en annan gata, i en annan del av stan

2011-08-22T20:53:00.009+02:00

my tears dry on their own

2011-08-21T00:27:00.007+02:00

I tisdags vaknade jag i en ny säng, i en ny lägenhet med svullet ansikte efter att ha gråtit en hel kväll och en halv natt. Då började jag gråta igen, efter att ha läst Linna Johanssons fina ord. Så himla fint med pepp och beröm när man behöver det som mest. <3

I måndags flyttade jag. Från en lägenhet som varit mitt hem i nästan tre år, till en andrahandslägenhet som är tänkt att vara mitt hem fram till årsskiftet. Seperationsångesten grep tag i mig när jag blev ensam med alla flyttkartonger i en lägenhet med nya dofter, ljud, minnen. Och plötsligt började jag gråta och kunde inte sluta. Jag grät när jag duschade, när jag packade upp ramar med foton på honom och mig som jag sedan packade ner igen för att lägga i källarförrådet, när jag gick igenom alla minnen som var nerpackade i flyttlådorna. Jag grät för att jag egentligen inte vill vara här, jag vill ju vara lycklig med honom på Almbacksgatan. För att jag för ett halvår sedan var naiv nog att tro att jag skulle kunna vara gravid vid det här laget. För att jag saknar mitt gamla hem. För att jag nu är ensam, efter att ha delat nio år med någon annan. För att det inte var meningen att det skulle bli så här.

"att hålla på och tramsa med könsroller"

2011-08-20T21:15:00.008+02:00

Om du vill läsa något som gör dig ledsen/arg/trött/irriterad, så tycker jag att du ska läsa det här blogginlägget (och kommentarerna!). Man får självklart göra och leva som man själv vill, men jag blir så himla ledsen när jag läser sådant där. När man har bestämt sig för hur flickor och pojkar är och bör vara och sedan tycker att det är sjukt när man ifrågasätter den bilden eller försöker ändra på den. När man redan har bestämt att ens lilla dotters livsuppgift är att föda barn och ta hand om dem, för att det ligger i hennes gener. Och att pojkar har en gen som gör dem intresserade av att leka med bilar. Åh, man måste väl ändå ge sina barn flera val och alternativ, istället för att ta för givet hur ens dotter eller son är och ska bli - enbart utifrån könet? Det är läskiga tankar som dessa hos föräldrar som gör att pojkar med nagellack får en kniv i nacken av jämnåriga och det gör mig så himla, himla ledsen. Just därför är det livsviktigt att "hålla på och tramsa med könsroller", dvs ifrågasätta och utmana normbilden för "kvinnligt" och "manligt". För det finns pojkar som vill klä sig i klänningar och flickor som vill leka med bilar och det är inget konstigt eller onaturligt med det och det borde alla barn få veta.

jag minns varenda scen ifrån vår film

2011-08-13T15:16:00.005+02:00

På måndag flyttar jag till min andrahandslägenhet. Jag har skrivit på kontraktet och börjat packa några flyttlådor, imorgon får jag nycklarna.

Han har bett om ursäkt, för våren, för hårda ord. Och han grät när han såg flyttlådorna med mina nerpackade böcker, filmer, minnen. Det är först nu det blir så tydligt, så definitivt. Vårt misslyckande. Och det känns så himla sorgligt. Att behöva packa ner böcker, filmer, minnen som man har samlat på sig under nio års tid i flyttlådor och sedan packa upp allting igen på en annan plats och försöka börja om på nytt, ensam. Men det är också nödvändigt, det vet vi båda två. Även om det skaver långt där inne under bröstkorgen och om något som liknar tomhet börjar bygga bo. Det där kommer faktiskt att skingras, för att till slut försvinna helt och ersättas med lättare tankar och andetag. Det kommer att bli bra, det är jag ganska säker på.

och så lite fler sommarbilder på det

2011-08-09T15:11:00.007+02:00

För att jag inte vill att sommaren ska ta slut. För att jag vill spara på den länge, länge.

my persuasion can build a nation

2011-08-09T14:27:00.004+02:00

Mitt soundtrack sommaren 2011; bästa Beyoncé. Jag är nästan lite kär i henne, hon är ju så himla cool och SNYGG.

summer days drifting away

2011-08-07T20:36:00.024+02:00

Nu är augusti här och sommardagarna passerar förbi i en väldig fart. Jag kom på att jag tycker om den här sommaren, fastän jag inte gör så mycket. Jag läser Kalle Anka, skriver jobbansökningar, målar naglarna sommarröda, äter glass, åker karuseller, går på konsert, dricker öl, längtar efter födelsedag och flytt, hänger med världens bästa familj, lyssnar på sommar i P1 (och gråter till Karin Broos, Sara Stridsbergs, Timbuktus och Birgitta Ohlssons sommarprat). Jag träffar mina fina vänner, vi fikar och äter ute, går på bio. Vi har väntat också, på att få en ny medlem i vår lilla bönegrupp (det är ett internt skämt att vi kallar oss för bönegruppen). I slutet av juli kom han äntligen, när min BFF Emelie blev mamma till världens sötaste Algot. Jag ser verkligen fram emot att få lära känna honom, det känns fint att jag får vara med i hans liv och att jag får se hur min bästa vän är den där underbara mamman som jag visste att hon skulle vara.

Och så har jag skrivit ett gästblogginlägg hos Cecilia Blankens. Jag är så glad för alla fina kommentarer och mail angående inlägget och så himla, himla rörd av all omtanke. TACK! <3

Sommaren 2011, alltså. Inte så pjåkig, trots allt.

the hardest thing in this life is to live in it

2011-07-30T14:19:00.028+02:00

Så här i efterhand kan jag nästan tycka att det var lite lägligt att jag blev arbetslös i samma veva som jag bestämde mig för att flytta. Jag bor för tillfället i mitt gamla flickrum hos mina föräldrar (vad skulle man förresten göra utan fina föräldrar som stöttar när det behövs?) och det hade varit jobbigt att pendla till jobbet härifrån. Jag har haft så mycket att tänka på också och känt mig stressad över flytt, ny bostad, pengar och jobb. Allt har snurrat runt och nu kan jag äntligen bearbeta lite, börja planera.

Jag får inte längre bo kvar i lägenheten, som är hans. Det känns ändå konstigt att bo kvar, när man har bestämt sig för att flytta. Jag är bostadslös och det verkar mer eller mindre omöjligt att få tag i ett förstahandskontrakt på en lägenhet i Malmö. Men jag har i alla fall fått tag i en andrahandslägenhet, som jag kan flytta till om några veckor. Det är visserligen bara en tillfällig lösning, men det är i alla fall någon slags lösning. Och som jag längtar nu. Till något eget, att för första gången i mitt liv bo själv (ja, det är sant). Att slippa dra resväskan och katten fram och tillbaka mellan mitt gamla flickrum och Malmö (för jag älskar ju Malmö, kan inte riktigt tänka mig att bo någon annanstans). Att kanske hitta något av det där som jag saknar idag (självfötroende och självkänsla) och känna att det blir bättre och lättare för varje dag som går.

living in a material world

2011-07-29T22:29:00.004+02:00

Ooops, nu har det visst tillkommit några fina saker på min önskelista (klicka på bilderna för att komma till källan).

åh, Amy! :(((

2011-07-24T17:48:00.002+02:00

<3 <3 <3

run around just so i don´t have to think about thinking

2011-07-24T16:26:00.007+02:00

Vissa dagar är bättre än andra. Idag är en sådan där dag när hjärtat klappar lite för fort under bröstkorgen, när kroppen inte har någon ork. Precis som i går och i förrgår. Jag tycker inte om när jag känner mig så här, nedstämd och ledsen. Rastlös och orkelös på samma gång, otillräcklig och liksom apatisk. Alla tankar och känslor som dunkar i kroppen, som får mig att känna mig febrig.

Jag stänger av nyheterna och läser Kalle Anka, allt det svåra får inte plats i min bröstkorg just nu, jag orkar inte bära allt. Och så plingar det till i mailkorgen och jag ser världens sötaste nyfödda bebis susa gott i sina randiga kläder och då blir det genast lite lättare att andas igen.

you sent me flying

2011-07-24T14:39:00.015+02:00

Alltså, jag vill bara säga ett stort och hjärtligt TACK för alla fina bloggkommentarer, sms och mail som jag har fått angående mitt förra blogginlägg. Det betyder så himla, himla mycket och jag är rörd till tårar. Ni är fantastiska och jag är så himla, himla glad över att just ni läser min blogg. TACK!!! <3

det här är slutet på vår film

2011-07-19T15:13:00.007+02:00

Det är fredag, han kommer hem med en lila påse från systemet och jag får en klump i magen. Jaha, det blir en sådan där fredagskväll igen. Istället för fredagsmys med tacos, film och lösgodis. Sådant där fredagsmys som jag ibland hånar för att det är liksom så gullepluttigt, men som jag innerst inne längtar ihjäl mig efter. Han dricker lätt en halv flaska whiskey (och några öl) under en fredagskväll och om jag har tur somnar han på soffan någon gång under natten, utan att ha stört mig särskilt mycket (förutom klumpen i magen som hela tiden växer sig större). Men oftast går han ut och festar, efter att ha druckit den där halva whiskeyflaskan, och ramlar sedan in genom dörren vid fyra. Då pratar han ofta om hur mycket han hatar andra människor, att han inte förstår hur man kan vilja sätta ett barn till den här sjuka världen, att han blir psykiskt sjuk av att vara tillsammans med mig eftersom jag inte har någon sexdrift, att jag är en soffpotatis som inte vill göra mycket mer än att sitta i soffan och proppa i mig lösgodis. Ibland kommer han inte hem förrän morgonen därpå, då har han varit en sväng i Köpenhamn eller hamnat på en efterfest hos några killar som han träffat på Debaser och jag har inte kunnat sova något på grund av oron.

Jag vet egentligen inte när det började, men det har tagit mig flera år att fatta ett beslut som visade sig vara det svåraste jag någonsin behövt göra. Efter nio år tillsammans vill man verkligen att allt ska ordna sig, att man ska kunna lappa ihop det som håller på att spricka. Men det går inte längre, jag kan inte stanna kvar och fortsätta vara olycklig och vänta på någon slags förändring, när jag vet att vi vill helt olika saker. För två år sedan friade jag till honom och han sa ja, men ångrade sig några dagar senare. Sedan var det plötsligt som om det aldrig hade hänt och vi började leva som vanligt, men det märktes att sprickorna var där. Först var det bara små sprickor, men nu är de för stora för att kunna lagas. Det är inte någons fel egentligen och vi är fortfarande vänner, men vi vill leva olika liv. Jag längtar efter barn, men han vill inte. Han vill festa, ut och resa, slippa det där ansvaret. Jag trodde att vi hade bestämt oss för att skaffa barn, att jag kanske till och med skulle kunna bli med barn det här året, men nu har jag insett att han egentligen aldrig ville. Och jag måste gå vidare, för min egen skull. Samtidigt som jag känner en stor sorg över att det blev så här.

she´s in fashion

2011-07-17T22:00:00.005+02:00

Jag såg dessa bilder hos Linda och jag gillar ju egentligen Marc Jacobs, men jag kan ändå inte låta bli att tycka att det känns lite konstigt. Elle Fanning är tretton år och poserar i kläder som det är tänkt att vuxna kvinnor ska konsumera.

Jag tycker att bilderna är ganska fina, rent estetiskt, men jag tycker också att det blir konstigt och fel när en trettonåring kan bära samma kläder som en vuxen kvinna och att hon blir en slags idealbild, som jag inte förstår varför en vuxen kvinna ska behöva leva upp till. Därför är jag inte heller särskilt förtjust i Miu Mius senaste höstkampanj, där fjortonåriga Hailee Steinfeld poserar. Obehaget ligger inte bara i att kläderna som är skapta för vuxna kvinnor passar en trettonåring eller fjortonåring, utan också i det faktum att de unga tonåringarna får lära sig att bli "kvinnliga" och hur en "riktig" kvinna ser ut, med röda läppar, långt hår, väska, smycken, klänning och höga klackar. Utan dessa attribut är en kvinna inte kvinnlig och en kvinna som inte är kvinnlig blir aldrig någon idealbild.

Äh, eller så är jag bara värsta moraltanten?

jag var bara inte gjord för dessa dar

2011-07-10T18:40:00.008+02:00

Ta det lugnt, ta lite semester. Du har väl rätt till a-kassa? Då behöver du inte oroa dig, säger min chef och jag sitter för första gången på ett chefsrum och gråter. Hon säger att jag behöver ett lugnare jobb, något kreativt, som inte är så stressigt, att hon inte kan erbjuda mig en fast anställning eller en förlängnig av vikariatet. För att jag är sjuk lite för ofta, för att hon har märkt att jag inte riktigt klarar av det stressiga tempot. Jag gråter för att jag känner mig svag, för att jag inte tål stressen lika bra som mina kollegor, för att det känns som om jag har förstört för mig själv, för att jag inte förstår hur jag ska orka vara arbetslös och apatisk igen, för att jag nyligen har bestämt mig för att lämna ett förhållande som gör mig olycklig. Allting händer av en anledning, säger min chef och lägger huvudet på sned och jag vill ställa mig upp på bordet, skrika att hon är helt jävla dum i huvudet, men jag nickar och ler lite genom mina tårar och säger att ja, så är det kanske, det ordnar sig säkert, det är ingen fara och avskyr mig själv för att jag inte visar henne min ilska.

Och nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Ska jag söka andra arbeten som socialsekreterare? Ska jag flytta till någon by i Frankrike och börja skriva dikter? Ska jag plugga journalistik? Ska jag gifta mig med en rik rockstjärna? Ska jag skriva en bok om high school-filmer? Jag har ingen aning.

tom är ingenting och det var tomt i mig

2011-07-04T20:45:00.010+02:00

Så har det redan hunnit bli juli. Våren bara försvann och med den så mycket annat. Det svarta under huden river fortfarande, men det börjar gå över i en mer gråaktig nyans. Jag känner mig fortfarande vilsen, men det har blivit lite lättare att andas om nätterna. Jag känner att det kommer att bli ännu bättre där framme, där jag inte riktigt befinner mig än.

Men jaha, var ska jag börja nu? Jag har försökt skriva på det här blogginlägget hela dagen, men orden har inte kommit eller så har de bara blivit fel. Men jag kan ju börja berätta att jag är arbetslös och singel och att jag letar efter en egen lägenhet och att jag hoppas att jag kan skriva mer om det snart.

Livet, alltså. Så himla crazy oförutsägbart ibland!

*dör*

sadness is my boyfriend

2011-06-20T21:52:00.007+02:00

*älskar allt med den här låten och videon*

pausbilder

2011-06-12T20:45:00.003+02:00

jag tror mitt hjärta blöder

2011-05-25T20:51:00.004+02:00

Jag kommer snart tillbaka. Jag ska bara samla ihop mig först, just nu känns det som om jag ligger i spillror på golvet. Jag är helt enkelt lite vilsen, trött och ledsen och jag väntar på att orden ska infinna sig. Livet, alltså. Vilken uppförsbacke det är ibland. Men visst brukar det mesta ordna sig till slut?

PS. Jag ♥ Veronica Maggio.

the worst feeling is suddenly realizing that you don't measure up and that, in the past, when you thought you did, you were a fool

2011-05-08T22:04:00.002+02:00

en dag i maj, vårluften har blivit kall och jag letar efter svar på google

2011-05-04T20:31:00.007+02:00

Vad ska man göra med sitt liv? Varför finns det så många vackra väskor här i världen? Hur gör man när det känns som om man inte kan göra någonting rätt och självsäkerheten är som bortblåst? Hur får man till en snygg frisyr á la 50-tal? Vad ska man göra när hjärtat klappar så hårt att det håller en vaken om nätterna? Varför provocerar ett litet klädesplagg så många människor? Hur länge ska man vänta? Hur vet man om man har valt rätt eller fel? Varför ska allt plötsligt kännas så svårt? Hur råder man bot på det där svarta som river och kliar inombords?

hon gör det mjukare i kanterna och hon fyller min bröstkorg med sockerdricka

2011-04-26T21:02:00.022+02:00

När det där svarta skaver lyser hon som en ledstjärna, hon gör det mjukare i kanterna och hon fyller min bröstkorg med sockerdricka och såpbubblor när hon skrattar. Världens finaste treåring, som blir fyra år om några månader, som vill ha turkost nagellack på naglarna för att moster har det, som älskar färgen rosa, som kan räkna till hundra, som önskade sig en bikini i påskägget (det är lite ledsamt att hon har känt det behovet och att hennes mamma uppfyllde hennes önskan), som frågar moster om hon någon gång vill skaffa en kusin till henne och lillebror. Jag hoppas att det mörka aldrig når henne, jag önskar att jag kunde plocka ner himlens alla stjärnor till henne. Älskade, älskade unge.

svart är ingen färgdet är så man känner sig

2011-04-25T18:22:00.029+02:00

Våren har äntligen kommit med sommarvärme och körsbärsträden blommar, men det där svarta som har byggt bo i min bröstkorg kliar och skaver. Jag känner mig stressad och vilsen och det känns som om dagarna bara försvinner bort från mig, utan att det händer något. Jag cyklar till jobbet, målar naglarna, lyssnar på gamla Håkan-låtar, köper ännu en blommig klänning, skriver ner nya meningar i min lila kalender, känner besvikelse när min mens kommer, går på restaurang med världens finaste vänner, längtar efter en annan sorts luft och andra dofter, undrar om han verkligen drömmer om samma slags liv som mig och om jag ska stanna eller gå.

statusuppdatering

2011-04-03T20:25:00.002+02:00

Jag är ganska slut, i huvud och hjärta. Om det nu är någon som undrar varför bloggen går på sparlåga.

Men tänk, nu är vi redan framme i april. Sommaren är nära och våren ligger framför våra fötter, det känns fint.

Så här vill jag se ut i vår:

22:e bilden - en bild på en tid du saknar

2011-04-03T19:55:00.002+02:00

Min barndoms somrar. En tid för lek, skratt, bara ben med myggbett, spring genom vattenspridarens strålar, fräknar, hemmagjord isglass och kittlande förväntan inför morgondagen.

19:e bilden - en bild som du är nöjd med

2011-03-24T20:59:00.005+01:00

Jag hoppar raskt över till nr 19 i den där bildutmaningen och bjuder på flera bilder, som jag känner mig nöjd med. På världens finaste treåring och lillebror. Åh, kärleken svämmar över i min bröstkorg. ♥

jag är lucy in the sky

2011-03-22T21:35:00.017+01:00

Dagarna bara rusar förbi, den senaste veckan har jag varit konstant trött. Och jag har varit inne i en slags fas där jag känt mig avundsjuk på alla andra. Fan, vad tråkigt det är att glida ner i den där martyrrollen. Jag har känt mig avundsjuk på alla andra som fått roliga jobberbjudanden eller har tid, ork och pengar till att resa utomlands var och varannan helg eller som är gravida och har en man som sover med handen på magen och som köper bodys i minsta storleken.

Nu känns det lite bättre, efter en härlig helg med finaste vännerna (vi har varit på en lyxig spa-weekend i Ystad och en fin The Ark-konsert) och en mysig måndag med P (med mycket prat och hångel). Dessutom har jag gjort en pepp-låtlista, som jag ska lyssna på när jag cyklar till och från jobbet. Och idag var det vår i luften! Jag hade min Converse-premiär och kände hur det bubblade som sockerdricka i bröstkorgen när jag cyklade med vinden dansandes i mitt hår. Åh, snart, snart blommar körsbärsträden ut.

Jag ska försöka bli bättre på att blogga om min vardag, jag är ju själv väldigt förtjust i dagboksbloggar (Hanna och Alexandra är mina stora favoriter). Och jag måste bli bättre på att ta kort också, jag tog dessvärre inte ett enda kort under den här helgen... Är det någon som känner till en bra iPhone-app att blogga med?

16:e bilden - en bild på dig själv

2011-03-14T21:16:00.015+01:00

Så här såg jag ut i lördags, när det var dags för melodifestival och fest i fina vänners sällskap. Alltså, en sak jag har börjat tänka på (och noja över) mer och mer är rynkor runt ögonen. De började plötsligt uppenbara sig, nu kan jag inte riktigt sluta tänka på dem. Men äh, skit samma, så farligt är det egentligen inte. Det finns ju alltid botox.

15:e bilden - en bild på barndomsvänner

2011-03-13T16:26:00.005+01:00

Det får bli en suddig bild på mig och Tove, vi var grannar och bästisar som barn. Här badar vi i vår lilla pool på Vetevägen någon gång under mitten av 80-talet. Åh, sommar!

hello sailor!

2011-03-12T14:51:00.008+01:00

Ok, nu har jag bestämt mig. Klart att jag ska pryda min arm med ett ankare! Så himla fint och coolt ju. *måste boka tatueringstid ASAP*

Bilder härifrån.

sweet saturday

2011-03-12T14:26:00.011+01:00

Åh, äntligen helg igen! Idag är det min tredje dag med huvudvärk, så jag orkar inte göra så mycket... Men i kväll ska jag i alla fall hänga med fina vänner, det är ju som balsam för själen.

I torsdags hade vi förresten personalmöte på jobbet och det bestämdes att viss arbetsbörda ska avlastas från min tjänst, vilket underlättar en del. Förhoppningsvis blir det en märkbar förändring i längden också. Annars är det allmänt lite kaotiskt på jobbet just nu, i och med vår nya chef, och det blev ett ganska laddat personalmöte. Utan att gå in på detaljer så ifrågasätter vi att chefen varken har socionomutbildning eller erfarenhet av ekonomiskt bistånd. Det återstår väl att se hur det hela slutar, jag skriver kanske mer om det en annan gång...

Näe, nu får vi fira att det är helg med Lilla Lovis nya låt! Visst är hon fantastisk?

14:e bilden - en bild som påminner dig om gamla tider

2011-03-12T13:44:00.005+01:00

En bild från tiden då jag var tretton år, smal som en sticka och hade en katt som hette Liza.

statusuppdatering

2011-03-09T17:59:00.021+01:00

Jag tänkte faktiskt gå till jobbet idag, men jag sov så himla dåligt under natten på grund av en överaktiv katt och en jobbig rethosta. Så det blev att jag somnade om vid sex-tiden istället. Jag är fortfarande lite förkyld, men jag mår i alla fall något bättre nu och håller nästan på att klättra på väggarna. Imorgon är det verkligheten som gäller igen och det känns lite nervöst. Jag är lite paranoid av mig och tror alltid att chefen ska haffa mig, och säga att jag inte är välkommen längre, när jag har varit sjuk. Återstår väl att se hur det blir med det.

Idag ringde jag om ett jobb som jag sökte förra veckan (kurator på en ungdomsmottagning, mitt drömjobb!), jag är lite stolt över mig själv som vågade. Jag fick veta att det är ca 180 sökande på tjänsten och att de kommer att börja kalla till intervjuer nästa vecka. Joråsåatt... det ser ju verkligen lovande ut! *dör*
Annat jag har gjort idag: spelat betapet, klippt luggen, sökt några jobb och läst bloggar (åh, vad jag känner igen mig i Fridas inlägg). Dessutom har jag knåpat ihop en liten undersökning, som ni hittar till höger. Rösta gärna på vad ni vill läsa mer om här i bloggen. Åh, om en stund ska jag hem till Emelie och hänga med världens bästa vänner och äta god mat och få åter peppen. Det ska bli fint som snus!

13:e bilden - en bild från ett ställe du älskar

2011-03-09T11:08:00.004+01:00

New York! Åh, idag dagdrömmer jag om älskade New York. *längtar bort*

den åttonde mars

2011-03-08T16:30:00.020+01:00

Jag blev på dåligt humör när jag loggade in på Facebook och såg att en gammal klasskompis fått en blomma, med ett kort där det stod "grattis på kvinnodagen!". Alltså... *dör* Nej, den här dagen existerar inte för att man ska fira den med blommor och blad. P3 Populär valde att spela låtar med enbart kvinnliga artister, badhuset i Malmö har en tjejkväll med spa, osv. Som om det eller en sketen blomma kan kompensera för det faktum att jag får sämre vård och lägre lön, bara för att jag inte har någon snopp... Den här dagen existerar ju faktiskt för att uppmärksamma ojämställdheten runt om i världen. Precis som Linna tycker jag därför att det är ett måste att läsa Aftonbladets granskning om mäns våld mot kvinnor. Efter det inser man att det inte finns så mycket att fira idag.

Här kan man förresten läsa vad jag skrev om internationella kvinnodagen förra året. Och här kan man läsa min debattartikel om feminism, som publicerades på Afonbladet för ett år sedan.

12:e bilden - en bild på din vardag

2011-03-08T15:42:00.006+01:00

Så här kan det se ut hos oss. Diskhögen (som skymtar i bakgrunden) växer tills P tar tag i den (eftersom det är hans jobb), jag poserar framför spegeln och Betty tvättar sig i skrevet. Inga konstigheter.

kära dagbok

2011-03-07T15:28:00.018+01:00

Äntligen är mars här. Det betyder väl ändå att våren är nära? Jag är frusen, trött och längtar efter jeansjacka, converse, rosa körsbärsträd och utomhusfika.

I torsdags gick jag hem tidigare från jobbet. Jag kände mig helt slut och vid eftermiddagen hade jag gråten i halsen. Det blev inte direkt bättre av att jag blev utskälld av en klients mamma i telefonen, som tyckte att jag hade förstört hennes dotters liv på grund av ett avslag. Krafterna bara rann ur mig och nu har jag blivit förkyld. Jag har varit hemma sedan dess och kommer förmodligen att vara hemma imorgon också. Jag känner mig typ som världens svagaste människa.

Förra måndagen berättade jag för min chef att jag behöver avlastning och då ordnade hon en vikarie som skulle hjälpa mig (men vikarien blev dessvärre sjuk). Jag fick beröm för att jag berättade att jag behöver hjälp, då passade jag på att ta upp det där som hon sa till mig för två veckor sedan. Jag berättade att mina kollegor inte känner igen det, att de tycker att det är bra att jag frågar, att de har sagt att de uppskattar mig. Detta tyckte min chef var konstigt, eftersom hon "inte har hämtat det ur luften", och menade att nu har jag ju några månader på mig att bli säkrare i mina beslut och sedan kan jag söka den fasta tjänsten igen. Och jag bara..... *orkar ej*

Alltså, människosynen som existerar på arbetsmarknaden. *kräks på den* Det råder definitivt ett rått klimat och det gör mig ledsen. Det står i var och varannan jobbannons att man ska vara stresstålig och bra på att arbeta självständigt. Ensam och stark reder sig bäst själv och man ska helst klara av allt direkt och hur snabbt som helst, utan att visa några som helst svagheter (som att ställa frågor). Som vikarie ska man vara tacksam för allt arbete man får. Man får finna sig i att få sitt anställningsavtal förlängt månadsvis, även om det blir omöjligt att planera framåt i tiden. Man måste kämpa (det är blod, svett och tårar som gäller) innan det ens kan börja diskuteras om en fast tjänst.

Jag riskerar säkert att bli av med jobbet eftersom jag är sjuk för ofta, men vid det här laget orkar jag inte ens riktigt bry mig om det. Jag känner mig utmattad, trött och har ofta hjärtklappning. Jag brister ut i gråt när jag tänker på hur mycket det är att göra på jobbet, på hur många det är som behöver hjälp. Jag hade faktiskt älskat mitt jobb om arbetsbördan bara hade varit mindre, då hade jag också kunnat göra ett bättre jobb. Men jag passar kanske inte ens för jobbet? Jag är kanske för svag och känslig? Äsch, jag vet inte, jag känner mig nog bara lite vilsen just nu. Men det brukar ju ordna sig till slut, på något sätt. Puss på er som orkade läsa ända hit!

PS. Lisa skriver klokt om arbetslinjen och Frida skriver träffande om våren då hon sade upp sig fyra gånger. Måste läsas!

11:e bilden - någon du kan berätta allt för

2011-03-07T11:12:00.002+01:00

Mina fina vänner. Vad skulle jag göra utan er? ♥

10:e bilden - en bild på din favoritplats

2011-03-06T15:09:00.002+01:00

Hemmets lugna vrå.

9:e bilden - någon i din släkt

2011-03-04T16:12:00.002+01:00

Jag tycker om den här bilden på min storasyster och vår kusin Terése, de är ju så söta i sina stickade ponchos. De lekte mycket som barn, vi bodde nämligen grannar. Jag minns första gången jag skulle sova borta, då var det meningen att jag skulle sova över hos Terése. Men när det var läggdags ångrade jag mig och gick hem igen, då blev hon sur på mig.

8:e bilden - en person som du saknar

2011-03-01T20:04:00.011+01:00

Fina Lina, du bor för långt borta. Jag saknar att hänga med dig och undrar hur du har det med allting och vad du tänker på. Jag hoppas att allt är fint och att vi kan ses snart. Förlåt för att jag är dålig på att höra av mig, jag hoppas du vet hur mycket jag tycker om dig ändå.

dagens länkkärlek - katta kvack

2011-02-27T12:19:00.006+01:00

Jag gillar verkligen Katta Kvack och hennes fina blogg, hon är en idol. För att hon är så cool, bra och klok. Katta skriver om sin vardag och hon skriver om viktiga saker, som träffar och peppar mig. Dessutom gillar hon Buffy och har världens finaste Hello kitty-tatueringar!

7:e bilden - en bild som du aldrig lagt upp

2011-02-27T11:45:00.001+01:00

Betty som kattunge och P som kortsnaggad.

you always hurt the one you love

2011-02-26T23:46:00.003+01:00

Bröstkorgen känns lite tung just nu. För mycket rödvin och choklad och så Blue Valentine. Aj, vad den filmen gjorde ont, mitt i all sin vackra enkelhet. Och åh, Ryan Gosling! Jag blir lika knäsvag varje gång.

6:e bilden - en bild på ditt syskon

2011-02-26T20:51:00.001+01:00

Oj, jag har visst redan visat en bild på världens bästa syster yster. Men här kommer en bild på henne och en trött, liten lillebror.

kära gud

2011-02-25T10:06:00.007+01:00

Om jag bara fick slippa en enda fikapaus eller lunchrast på jobbet utan att någon pratar om viktminskning, kalorisnål mat, träning, kroppar och bantning skulle jag bli en mycket lycklig och tacksam människa. Amen.

statusuppdatering

2011-02-22T21:17:00.002+01:00

Förlängd till siste juni på jobbet, med chans till att söka en fast tjänst på nytt efter det. Jag måste tydligen bli tryggare och säkrare i min yrkesroll, innan jag kan tänkas få en fast tjänst. Enligt vår nya chef går jag för ofta till mina kollegor med frågor och detta "kan uppfattas som negativt". Jag bara..... *orkar ej*

På torsdag ska jag träna för första gången på flera år. En kollega tvingar, mer eller mindre, med mig på ett zumba-pass och jag är redan nervös inför hur detta ska gå. Jag räknar med att inte ha någon känsel i mina ben, alternativt hela min kropp, på fredag.

5:e bilden - en gammal bild på dig själv

2011-02-22T20:12:00.001+01:00

Den här bilden är över tio år gammal. Jag minns inte riktigt hur gammal jag var när den togs, men jag minns att den togs på altanen hemma hos min dåvarande bästis Maria. Jag längtade bort till något annat, jag tyckte att jag var hur tjock som helst och jag var inte alls lycklig. Jag längtar verkligen inte tillbaka till den tiden.

sköna söndag

2011-02-20T20:04:00.006+01:00

Dags för söndagsångest igen. Det känns jobbigt med måndag imorgon, men jag får väl försöka ta tag i saker och ting och jag hoppas ändå på en helt ok vecka. Helgen har varit väldigt, väldigt fin. I fredags städade jag och bytte lakan och hade sedan fredagsmys med bästa Emelie och Josefin. Lördagen spenderade jag på stan för en shoppingtur med Emelie, på kvällen tittade jag och P på fantastiska Black Swan. Idag har jag bara varit hemma och hängt med P och katten. Nu ska jag nog äta några mackor och sedan ska jag duscha, smörja in mig med Moringa Body Butter och hoppa in i pyjamasen. Och börja längta till nästa helg...

4:e bilden - en bild på något som gör dig glad

2011-02-20T19:42:00.004+01:00

P + gulliga lillebror = ett fint exempel på sådant som gör mig glad.

3:e bilden - en bild på någon i din familj

2011-02-18T13:44:00.002+01:00

Min fina, fina syster yster. Hon är bäst!

med hela huvudet tapetserat av ouppfyllda drömmar

några glimtar från helgen vecka fyra

men tack gode gud för att det är fredag!

och ja, jag hatar verkligen ordet tuttchock

it could be so nice growing old with you

sometimes love is not enough and the road gets tough

den där om att färglägga årets längsta och tråkigaste månad

en utmaning kommer lastad

*plötsligt händer det*

but my head is in the stars, my feet are in the sky

say hello to my little friend

like a ghost in my mind

liv i luckorna, del 2

this is the year it all will happen

14. berätta om ett fotografi som någon annan tagit på dig

13. berätta om din favoritsak i ditt hem

liv i luckorna, del 1

when you´re still waiting for the snow to fall

vilken lucka ska jag öppna?

några tankar om en anställningsintervju och ett jobb

om orden som lägger sig under min hud

för jag har en längtan som aldrig vill gå över

det fanns en kärlek men den har brunnit ut

till världens finaste geni-bebis, från hans stolta extra-moster

*nattar mig själv till sömns med den här låten*

mitt hår blir i alla fall bara snyggare och snyggare

och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort

och jag har färgat håret rosa!!!

but I like to keep some things to myself

it´s always darkest before the dawn

det är min tur nu, vinden har vänt

och så en låt på det

när det dunkar i handlederna, bultar i huvudet

ja men typ så här...

wherefore art thou Romeo?

några spretiga tankar om Britney Spears och patriarkatet

på tal om det där med kärlek

hur ska man älska nån som har älskat nån förut

om egenvärde, tystnad och omstuvning

mina vänner

jag hittade en bild på någons tumblr

det går över, det går över, det går aldrig över

?

crazy stupid love

*pausmusik*

love is all around me

these scars of mine make wounded rhymes

att prata med en fyraåring, del två

om skavsår och fjärilar

att prata med en fyraåring

detaljer från en annan gata, i en annan del av stan

my tears dry on their own

"att hålla på och tramsa med könsroller"

jag minns varenda scen ifrån vår film

och så lite fler sommarbilder på det

my persuasion can build a nation

summer days drifting away

the hardest thing in this life is to live in it

living in a material world

åh, Amy! :(((

run around just so i don´t have to think about thinking

you sent me flying

det här är slutet på vår film

she´s in fashion

jag var bara inte gjord för dessa dar

tom är ingenting och det var tomt i mig

sadness is my boyfriend

*pausbilder*

jag tror mitt hjärta blöder

the worst feeling is suddenly realizing that you don't measure up and that, in the past, when you thought you did, you were a fool

en dag i maj, vårluften har blivit kall och jag letar efter svar på google

hon gör det mjukare i kanterna och hon fyller min bröstkorg med sockerdricka

svart är ingen färgdet är så man känner sig

statusuppdatering

22:e bilden - en bild på en tid du saknar

19:e bilden - en bild som du är nöjd med

jag är lucy in the sky

16:e bilden - en bild på dig själv

15:e bilden - en bild på barndomsvänner

hello sailor!

plötsligt händer det

nattar mig själv till sömns med den här låten

pausmusik

pausbilder